Meet Rasmus

Hej gullungar! 

Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg har min familj skaffat en kattunge. Han föddes i april och kom hem till oss i slutet av juni. Redan första dagen känner vi alla att han var rätt katt för oss. Han är så mysig och go men har ändå en busig sida. Men andra ord han har nu blivit en familjemedlem och vi alla älskar honom! 

Denna bilden är tagen ca två på natten hans första natt. Han låg vid min sida och myste hela natten. Mysigt! 

Han tycker väldigt mycket om mobiltelefoner så det är svårt att få en bild på honom när han inte sover, haha!

Min lilla pärla.

Min lilla bondkatt. Love u

Detta är alltså Rasmus, eller Rasse som vi kallar honom ibland. Ni kommer få höra och se mer av denna ängel i framtiden. 

Har ni några husdjur? Är ni katt- eller hundmänniskor? 

The monster is inside of me

Hej du!
 
När jag runt åtta år började jag spela fotboll och älskade det verkligen. Jag spelade fotboll tills jag blev 15 år då jag blev tvungen att göra en operation för att kunna fortsätta spela fotboll. Jag skulle ha kryckor i 8 - 9 veckor och sedan gå hos sjukgymnast men jag skulle vara tillbaka efter sommaruppehållet igen. Tyvärr blev det inte alls så, det slutade med att jag satt i rullstol större delen av den sommaren och nio månader framåt. Det blev även två operationer till innan jag fick gå igen. Och som om inte det var nog fick jag närkontaktssports förbud, med andra ord ingen fotboll. Under dessa månaderna som jag satt i rullstol fortsatte jag att äta som jag hade gjort under tiden jag tränade fotboll vilket resulterade i att jag gick upp rätt mycket i vikt och tappade enormt mycket självförtroende. Kunde inte titta i speglen utan att bli äcklad av mig själv och eftersom jag fortfarande inte var helt återställd kunde jag inte börja träna så jag vände mig till mat för tröst vilket gjorde att jag gick upp mer i vikt och fick ännu sämre självförtroende. När mitt självförtroende var som sämst skulle jag börja i ettan på gymnasiet. 
 
Jag började träna och fick tillbaka lite självförtroende men jag var fortfarande inte nöjd med mig själv. Jag är idag 18 år och ska påbörja mitt tredje år på gymnasiet och har idag mer självförtroende. Jag säger inte att jag är helt nöjd med mig själv men jag kan se mig själv i speglen att bli ledsen. Jag mår idag bra i min kropp och jag vill att alla kvinnor ska känna samma sak. Vi duger precis som vi är. 
 
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är för att en av mina idoler har släppt en singel som har fått mycket uppmärksamhet eftersom Molly Sandèn visar vem hon är och att hon är stolt över hur hon ser ut. Jag är så extremt stolt över henne och att hon våga stå upp trots att det finns så många som kritiserar henne. Jag personligen tycker att hon är skit snygg och vill verkligen ha en kropp som hennes. Hon är inte alls tjock på något sätt om ni frågar mig. Har du inte sett hennes fantastiska musikvideo än? Oroa dig inte den finns här nedan, kika på den!
 
 
Så vacker och den har ett så vackert budskap. Bra jobbat Molly!

I see you

Hej solstråle! 

Tänkte visa er mitt nyinköpta mobilskal ifrån Glitter. Det var mega dyrt men definitivt värt pengarna, det kostade hela 49kr. Haha! Men gud så gulligt det är, jag älskar ugglor så detta skal är gjort för mig! 



Love it!!